Han var enligt den äldre släkttraditionen tingsfogde (häradshövding) i Göinge härad långt före 1524. I januari 1525 anslöt han sig till Kristian II:s parti och hyllade dennes ställföreträdare, amiralen Severin Norby på Gotland. Då dennes underbefälhavare, Otte Stigsen Hvide ankom till Skåneland med en del av flottan och hären ställde sig Riddaren Niels Brahe till Vanås och Vittskövle i spetsen för upprorsrörelsen mot Fredrik II. Han lyckades övertala tingsfogden i Göinge att på vintertinget i Broby 1525 resa Göingarna. I spetsen för 8000 krigiska göingebönder övertog nu denne ledningen av den skånska allmogen men led dels vid Åhus den 11 mars och dels vid Lund den 28 april och slutligen vid Brunketofta Lund den 4 maj samma år svåra nederlag mot herrehärens värvade tyska trupper. Den 22 juni 1525 dagtingade Severin Norby i Landskrona och erkände konung Fredrik. Samtidigt tvingades göingarna mot sin vilja till fredlig uppgörelse. Säkert är att vid sistnämnda tidpunkt utsågs en ny tingsfogde för Göinge härad.