Lydia Rudfeldt berättar från sin barndom i Baggå.

Vi bodde i en banvaktsstuga. Pappa hade nattjänst var tredje vecka. Han skulle patrullera en sträcka på båda sidor om banvaktsstugan. Där han vände fanns ett skåp med en stor bricka som han skulle vända eller byta, så att banmästaren kunde se, att han varit där. Det var straffbart att inte sköta sin

tjänst. Spåren måste alltid vara kontrollerade.

Pappa var pedantisk och det skulle alltid vara tyst i stugan. Vi fick gå ut om vi skulle "rusta". När han kom hem vid 6-tiden på morgonen efter nattjänst, då skulle det vara tyst! Vi fick klä oss och bädda och komma iväg till skolan så tyst som möjligt. Mamma måste ju ut i lagårn själv de mornarna. Hon hade "skvalämbaret" med till grisen och mjölkkrukor till mjölken.

Vi fick ofta tunnpannkakor till matsäcken, ibland en fläskbit. Set gräddade pannkakor när jag bäddade. De äldsta var ju utflugna, så vi var väl bara fem hemma.

Vi hade gris - ibland två - och två kor. Ibland hade vi en kviga i kalvkätten, som nog såldes. Men när vi hade kalvar slaktade vi dem till oss själva. 10 - 12 höns på en hylla ovanför kalvkätten, dit de kom på en "hönsastege". Vid slakt gjordes grynkorv, fläskkorv, sylta, pressylta, palt och mycket annat.

Vi hade många extra sängplatser, som behövdes när alla kom hem och hälsade på. På sommaren låg pojkarna ovanpå, dit man kom med stege. Det gick att var där annars, utom när det var kallt. Lite värme kom ju från muren. I "skjulet" låg vi också på sommaren. Pappa hade fått en "kur" av SJ, när de la ner en kollastningsstation och den var varmbonad. I den fick plats tvåbäddar. Elin och Mia låg i kammarn, när de var hemma. Då låg pappa och mamma i den gustavianska sängen. Det fanns en som användes till jul och midsommar,. På sommaren tvättades alla sängkläder och täckena vädrades, men vi fick loppor ändå genom halmen Sen "dräpte" vi loppor och kollade alla sömmar. Mamma hade en gummispruta, som hon hade nåt otäckt i. När vi dräpt lopporna sprutade hon alla sömmar och sen var vi fri loppor ett tag.

Vi hade 3 km skolväg. Storskolan började 8.45 och småskolan, tror jag kl 9.00. Vi fick gå 7.45 om vi skulle hinna, och ändå gå rätt fort. Göran kunde inte gå - utan sprang jämt. Han har berättat att han sprang över Lars-Lars-gården (förresten den gården där Anders och Barbro bor nu) fast man inte fick - man skulle gå runt lagårn. På hemvägen passade Lars-Lars farbror på Göran. "Var det Du, som sprang över gården i morse?" - "Jaa," sa Göran. - "Varför gjorde Du det? det vet Du väl att man inte får!" -

"Jag var rädd att komma för sent" - " Och trasiga skor har Du , Gud lipar åt Dej!" Göran kunde aldrig glömma detta, det följde honom hela livet, att han växt upp och varit fattig. Farbror Larsson var inte elak - han hävde väl ur sig det där i ilska, för att Göran inte lydde.

I skolan hade vi fröken Tyra Lindblom. Hon kom dit som mycket ung. Hon hade två långa flätor, som nådde henne ner i knävecken. Hon bodde ensam, men när jag gick i skolan hade hennes mor blivit änka och kom ner från Trehörningsjö i Ångermanland. Hon var så lik drottning Sofia. Vi hade ju en bild i skolsalen på kungafamiljen, så jag kunde ju se hur lika de var.

Vi kom hem i 4-tiden från skolan. Det var varannandagsläsning. Småskolan läste tisdag, torsdag och lördag och vi måndag, onsdag och fredag, så att vi kunde vara hemma och hjälpa till på lördagarna.

Då skurade vi golven . På slutet hade vi en fyrkantig korkmatta under bordet i kammarn. Där fick vi sitta och göra våra läxor.

Det skulle vara tyst i huset, för pappa tålde inget oväsen. När pappa var ute på inspektion - om pojkarna var hemma - då pratades det och skrattades och berättades historier - och mamma var med och skrattade. När han var hemma, fick vi gå ut och "rusta".

Mamma satt och sydde på kvällarna. Hon kunde sy ett par byxor på en kväll, med fickor och jylf. Hon var utbildad sömmerska. Hon gick för sin far, som var skräddare, från 13-årsåldern, men vid 18-årsåldern

skickades hon till Gävle för gesällprov. Där var hon ett helt år.

Hon var 19, när hon reste till Göteborg för att hjälpa pappa. Han hade en ko, som behövde ses efter, och hade till hjälp sin syster. Men när mamma kom, for systern hem. De gifte sig snabbt, och skvallret sa,

att de var tvungna att gifta sig. Men de var gifta i tre år, innan de fick nåra barn. Då hette det, att de inte kunde få några barn. "Och så fick jag 12 stycken;" sa mamma när hon berättade om detta och skrattade

på sitt sätt.

När de äntligen fick barn, fick grannfrun andra bekymmer. "Ska det inte ta slut - Karin får ju aldrig nån vila! Nu ska hon ha barn igen." Mamma sa ingenting hon. Hon brydde sig inte om vad folk sa. Hon var nöjd med sin lott.

Jag minns aldrig att mamma var arg. Men en gång - jag visste då inte att hon var gravid- skulle jag vagga Märta, som väl var ett par år. Jag hade tröttnat och hängde över nån tidning. Då kom mamma, som höll på att sopa, och föste till mig med kvasten och sa:" Varför vaggar du inte jäntan, så att hon somnar nån gång. Och så luggade hon mig. Jag blev nästan chockad. Det hade aldrig hänt förr. Jag tyckte att Märta var bortskämd. Mamma var gravid, men det barnet fick hon aldrig.

Elin kom hem och det bar iväg med mamma till sjukhuset. Hon var borta i tre veckor och kom hem dan före julafton. Då blev det jul! Hon var då i 44-årsåldern och de opererade henne, hur vet jag inte. Elin hade bakat råg- och vetebröd och stod och skar skorpor, när mamma kom. (Slakten skedde i november, så den hade nog mamma skött om). Mamma hade köpt små porslinsdockor, som vi fick på jul-aftonen.

De äldre hade klätt granen på kvällen innan, när vi lagt oss. Så vi väcktes på julaftonen av att granen stod och lyste. Annars fick vi aldrig julklappar, utan nya kläder till jul.

Under julen hade vi mycket mat eftersom grisen slaktats. Pappa skulle ha lever i nån lag, men han var ensam om att äta den. På äldre dar gjorde mamma pastej. Och så var det köttbullar i mängd!

På julaftonen läste pappa kanske något ur bibeln, om vi var inne. Vi var ju mest ute - hade svårt att vara stilla. Själv läste pappa bibeln och högläste också för mamma. Han hade en tavla på väggen av Nordenskjöld och följde med vad som hände. Han hade flera tjocka böcker och postillor i pulpeten.

Biblar köpte han på auktioner. Både Oscar, David och jag har biblar efter honom.

Tidningar. Vi hade Norrlands-Posten, som kom tre dar i veckan. Missionarnas tidning Norrlands-Bladet kom en gång i veckan. Svenska Tribunen och även annat hade han. Pappa var duktig i huvudet, sa Joel. Jag minns att han var duktig i huvudräkning.

Pappa tog posten från Byvalla till byn - utan ersättning. Vi var poststation. Vanliga brev la vi i en låda, där man hämtade dem. Var det nåt annat fick vi springa till grannarna med det. Vi fick väl en sockerbit eller karamell för besväret. Avgående post lämnade man in till oss. Det enda jag minns att pappa var ledsen för det var skräddarns tunga paket.

Med farbror Lars, som emigrerat till USA, hade pappa brevkontakt. Jag hoppas att Rune sparat breven, för Arvid tog hand om dem minns jag. Lars hade fyra barn, två pojkar och två flickor, men en dog ung. Han hade en stor farm. Faster Karins son Albert gifte sig med en av döttrarna. Farbror Lars ville att pappa skulle skicka något av barnen till honom - och det var väl jag som var närmast till. Jag var först pigg på det. Men jag hade ju träffat Bror och när han hälsade på och jag berättade om det för honom, blev han väldigt ledsen. Vad har jag gjort, tänkte jag - det får jag nog ångra. Så jag lovade Bror att inte fara. Pappa hade inte hunnit svara än, så det var ju ingen fara. Fast nu på gamla dar, tycker jag nog det skulle ha varit roligt att få komma över till staterna.

Faster Johanna for också till USA. Hon gifte sig där och fick tre barn. Hon fann sig aldrig till rätta - utan hon blev sjuk. Tänk vad hon var vacker! Elin var väldigt lik henne. Farbror Lars dog före pappa och sen upphörde all korrespondens.

Farbror Erik skelade, det ligger i den släkten. Han var också så blyg. Han satte sig innanför dörren på vedlåren i vaktstugan. Och när vi bjöd på kaffe gick han väl fram till bordet.

När mamma fyllde 50 år, fick hon en nickelservis av oss. Det var bricka, kaffekanna, sockerskål och gräddsnipa. Det fanns en i silver, men den kostade 100.- kronor, så den hade vi inte råd med. Den här kostade bara 37.- kronor. Jag la 2.- kronor till den, minns jag. Jag städade åt Leonard och fick väl 50 öre gången.

Farfar var smed och han dog i allmän blodförgiftning efter nån skada i smedjan. Farmor blev blind. Så sonen Karl-Johan tog över gården. Karl-Johan gifte sig och fick en son. Hustrun dog snart i TBC.

Systern,  Maria,  som var dövstum, fick då hjälpa honom. Mamma förstod Maria bra, fast hon bara "ummade" och gestikulerade, men jag blev förskräckt och gick ut. Från USA kom Hedvig med hälsningar från farbror Lars. Hon hade guldtänder i hela munnen och "förde sig". Hon tog snart kommandot och gifte sig med Karl-Johan. Så småningom gick de gamla bort, även Karl-Johan i TBC. Då tog sonen över. Han gifte sig och fick två pojkar, varav den ene kalldes "greven", varför vet jag inte.

Pappa hjälpte till i smedjan. Som 14-åring följde han med sin far, när denne på vårarna körde ner mot Uppland och sålde liar, yxor och annat brukssmide. Som 18-åring gav han sig ut som rallare både i norr och söder. När han var 28 fick han sin första vaktstuga med en sträcka att inspektera.

"Skräddars" Pelle Jäderberg, som är er (Gudrun o Seved, som var med) fyrmänning (fjärdingspåse) har sin faster Kristin, som Ni minns. Pelles farfar - kusin med pappa - spelade gitarr och sjöng, han var korpsvart och mycket stilig. Han ledde ofta möten. Skräddar-John hör också till släkten. Hans far var kusin till pappa.

Intervjun slutar här ganska tvärt.

Kommentarer: Skräddar-John var tremänning till Lydia, men fadern var kusin med mamman, "Snäll-Karin" - inte med pappan.